Idag fick jag boken Video Ferox:

Häftad, 608 sidor, svensk text. Jag har nummer 83/160.

Video Ferox var ett fanzine om obskyr film som kom ut i tio nummer mellan 1997 och 2004. Innan DVD slagit genom och film laddades ner härskade VHS. För den som letade efter udda film och ville gå vidare efter att ha sett de mest omtalade skräckfilmerna var gamla svenska hyrkassetter, utländska utgåvor eller luddiga kopior ett måste. Guiderna för att hitta rätt var ett fåtal böcker, tidskrifter och fanzines - de flesta på engelska och utan information om svenska förhållanden. För att ta reda på censurklipp och få tips om titlar att gräva vidare efter krävdes personliga kontakter. Video Ferox uppstod i det flitiga nätverkandet mellan olika entusiaster, när alla andra svenska fanzines försvunnit. Det var en logisk fortsättning på att ha långa telefonsamtal, att konstant posta videokassetter kors och tvärs samt sova över på varandras soffor efter att ha förfestat framför TV:n.

Här fanns utrymme att gräva ner sig mer i dumheter och detaljer än i specialeffekter och att återupprepa samma artiklar om Fulci och Argento gång på gång. Med ett fokus mer på det märkliga än bara det blodiga och med utforskandet som motor var Video Ferox steget efter för den som börjat som gorehound men nu fastnat i italienska giallos, som ville se alla Jess Francos produktioner, som ville katalogisera svensk videobolag från tidigt 80-tal, eller som helt enkelt bara tyckte att märkliga saker var roliga.

Gjord som en fotokopierad förlustaffär togs ingen hänsyns till läsarna, därför kunde innehållet variera mellan en guide till kannibalfilm på svensk video till tankar om Åsa-Nisse eller slaka penisar (det sista räckte till två nummer).

Går du igång på filmtitlar som AKTA DIG OM JAG BLIR GALEN, SUPERFOLKAN och OMÄNSKLIG FASA - alla på en gång, då är detta något för dig.